Recap...

5 dagar kvar till det som för ca 8 månader sedan hux flux blev ett väldigt stort mål för mig, Göteborgsvarvet.

Mycket svett, en del tårar av både lycka och olycka, och en ganska så stor portion av envishet och vilja har jag upplevt hittills.
Har lärt mig oerhört mycket om mig själv får jag ju erkänna också.

När jag tittade igenom hur min träning har sett ut så såg det ju riktigt bra ut i höstas. Vilka framsteg jag gjorde!!

Första officiella jogging turen 26/8 blev på 2 km och tog 20 min. Dvs 10 min/km...
23/11 så var jag ute totalt 4,4 km och det tog 37 min, dvs 8,25 min/km. Dock var det jogging blandat med promenad...
13/12 så var jag ute 7,9 km på tiden 60 min, = 7,36 min/km. Också detta var uppblandat med jogging och promenad.

Då kände jag verkligen att YES, jag kommer att kunna klara varvet :)

Så kom smällen med foten. Och allt jag byggt upp rasade. Var bara till att börja om från början igen...

10/1 blev det 3,2 km nonstopp denna gången. Tid 24 min. ( 7,37 )
Så kom fot problemet tillbaka, trampdynan brast igen. Återigen väntan med att både gå och springa...

1/2 nytt försök. 3,5 km nonstop på 28 min. ( 7,59) och tja, det var segt.
Återigen så brast trampdynan.. Denna gången flera gånger efter varandra :(

28/3 så var då äntligen problemen med foten över. 2,45 km på 17 min (7,02 ) och from nu så var det ingen promenad inblandad i träningen alls. Min naprapat sa till mig återigen att var ute 15-20 min och spring lugnt varannan dag...

18/4 blev det 3,9 km på 30 min ( 7,42)

Och i går så blev det då rekord igen.
5,8 km på 45 min (7,43). Dock med mycket uppförsbacke, lol

Så när jag nu tittar tillbaka så har jag ju visst utvecklats och har bra mycket mer ork än vad jag hade för 8 månader sedan.

Och jag tror att hade jag fått slippa fot problemen så hade jag nog lyckats ta mig runt Göteborgsvarvet!!!

Men med tanke på min förutsättning från början så var väl det inte så konstigt att det blev lite skador iof.

Så ja, jag tycker nog att jag har varit grymt duktigt trots allt.
Och att ge upp finns ju bara inte!!
Jag tänker stå i startgrupp 15 på lördag och ha en skoj dag. Hur långt det blir är egentligen oväsentligt denna gången!! ( Ja, jag försöker intala mig det just nu...)

I morgon så funderar jag på om jag ska våga på mig en mil??
Är det galet att göra det så nära inpå lördagen?
Eller ska jag bara köra på mina 5 km igen??
Fick nys om en runda som är väldigt platt och i princip inga upp eller nerförsbackar som jag blev lite sugen på...

Tja, oavsett så har mitt nya liv startat och jag tänker inte bli en soffpotatis igen!!!

Kram Linda