Söndag kväll och jag ligger i sängen och jobbar lite.
Galet, men för mig är det skönt att kunna förbereda lite inför veckan som kommer.
Sitter samtidigt och har lite ångest över att jag inte var ute och sprang idag. Men men, man rår inte alltid över vad som händer och sker.
Blev ju överraskad med bio besök så det var ju inte fy skam :)
Flinar lite när jag tänker tillbaka på helgen.
I går så kom Agneta och Pelle hem ifrån Indonesien (där dom bor.) Så det blev lite god mat här hemma och en massa tjöt. Har ju inte träffat dem sedan i julas så det fanns en hel del att prata om.
Idag så var det ju MIN dag :)
Tja, alla mammors dag förstås, lol.
Min mamma och hennes nya kärlek samt min syster och hennes dotter kom hit på middag. Mmmmm, love my family!!!
Blev ju lite paket utdelning till alla mammorna. Och roligast var nog att se Saras min ( min lillasyster) när Nellie 4 år kom ut ur köket med ett paket till henne!
Grattis på mors dag sa hon och Saras ögon ploppade nästan ut!
Så var det då min tur....
Mina älsklingar kom ut med ett paket och såg lite sura ut...
Jag förstod inget men fick goa kramar och pussar och så öppnade jag.
Gaaaaaaaaad.....
En epilator (tror det stavas så??)
Tydligen hade jag i ett svagt ögonblick förbannat rakhyveln som jag använder till benen och sagt att jag ville ha ngt som tog bort dom där förbannade stråna, LOL.
Jonas hade hörsammat detta tydligen...
Men tjejerna tyckte inte alls att det var kul att ge bort så därför lite sura miner.
Så där sitter jag men lite stubb och vet inte om jag vågar testa eller inte.
Har ju hört värsta skräckhistorierna om dessa maskiner.
För att inte tala om hur den såg ut?? Som ett monster!! Jag lovar!!
Ska ta ett kort i morgon och visa, LOL
Kände hur handsvetten kom, och alla runt omkring gapskrattade när jag sa det högt.
Satte på den och det lät högt! Sara satt jämte och hoppade tom till...
Tja, mkt skratt och skoj runt detta och kan inte återberätta allt...
Så kom ögonblicket...
Jag hade mobiliserat mig...
Kännt ut ett ställe på smalbenet där jag skulle testa...
Läste igenom bruksanvisningen igen...
Och så gjorde jag det....
Voilá!! Nu hoppas jag att jag inte behöver göra så mkt mer på några veckor!! Och inte gjorde det ont heller!!!
Men jag förbaskade mig själv en stund innan över att jag hade yppat orden som resulterade i denna monster maskinen, lol.
Sedan kom ett paket till, denna gången lite gladare tjejer
Bio biljetter och en bokad film också! Så hela familjen gick på Prince of Persia idag :)
Vilken härlig helg :)
Kram Linda
söndag 30 maj 2010
tisdag 25 maj 2010
Vad är en hästkraft??
Tja, jag har verkligen ifrågasatt detta idag efter att ha varit ute i stallet med tjejerna.
Emelie råkade ut för en olycka för drygt 1 månad sedan och hade änglavakt!
Hängandes under hästen och släpades med i 20 meter i full galopp innan hon kom loss så kan man verkligen förstå att hon inte ville rida igen.
Hon fick dessutom en hov i ögat så det blev en spricka i ögongloben och ett sådant igensvullet öga att man bara trodde det fanns på film.
Idag så ville hon i alla fall följa med till stallet igen. Bara det är en vinst tycker jag! Inte så att hon måste rida, men att våga följa med ut och komma över rädslan är en stor vinst!
Så jag sa att Sandra o Hanna skulle rida ut och jag skulle följa med dem och promenera. Om hon ville så kunde hon följa med och jag kunde leda henne om hon kände sig osäker.
Hon följde med! Åhhh, så stolt jag blev ( och då är det inte ens min dotter, eller tja, hon är ju min bonus dotter förstås, lol )
Nu red hon på samma häst ( Gloé ) som olyckan hände med och ja, vilket mod den där lilla tjejen måste ha!!
Hanna och Sandra satt på sina hästar och bara öste beröm över Emelie och tillslut sa Emelie: Ja, jag är nog ganska stolt över mig själv just nu jag med :)
Hur som helst så är det nog en av världen snällaste och goaste hästar den där islandshästen Gloé. Han är ganska gammal och har inte riktigt någon fart i kroppen.
Men att jag skulle behöva gå och liksom dra honom framåt det hade jag inte räknat med, hahahahaha.
Så jag kan bara säga, en sådan hästkraft har INTE jag i min lilla turbo bil, tack och lov. Hade inte vunnit ett enda rödljus om jag hade haft hästkrafter som Gloé, lol
En härlig eftermiddag fick jag och den avslutades här hemma med en muffins från igår, livet é allt toppen :)
Kram Linda
Emelie råkade ut för en olycka för drygt 1 månad sedan och hade änglavakt!
Hängandes under hästen och släpades med i 20 meter i full galopp innan hon kom loss så kan man verkligen förstå att hon inte ville rida igen.
Hon fick dessutom en hov i ögat så det blev en spricka i ögongloben och ett sådant igensvullet öga att man bara trodde det fanns på film.
Idag så ville hon i alla fall följa med till stallet igen. Bara det är en vinst tycker jag! Inte så att hon måste rida, men att våga följa med ut och komma över rädslan är en stor vinst!
Så jag sa att Sandra o Hanna skulle rida ut och jag skulle följa med dem och promenera. Om hon ville så kunde hon följa med och jag kunde leda henne om hon kände sig osäker.
Hon följde med! Åhhh, så stolt jag blev ( och då är det inte ens min dotter, eller tja, hon är ju min bonus dotter förstås, lol )
Nu red hon på samma häst ( Gloé ) som olyckan hände med och ja, vilket mod den där lilla tjejen måste ha!!
Hanna och Sandra satt på sina hästar och bara öste beröm över Emelie och tillslut sa Emelie: Ja, jag är nog ganska stolt över mig själv just nu jag med :)
Hur som helst så är det nog en av världen snällaste och goaste hästar den där islandshästen Gloé. Han är ganska gammal och har inte riktigt någon fart i kroppen.
Men att jag skulle behöva gå och liksom dra honom framåt det hade jag inte räknat med, hahahahaha.
Så jag kan bara säga, en sådan hästkraft har INTE jag i min lilla turbo bil, tack och lov. Hade inte vunnit ett enda rödljus om jag hade haft hästkrafter som Gloé, lol
En härlig eftermiddag fick jag och den avslutades här hemma med en muffins från igår, livet é allt toppen :)
Kram Linda
måndag 24 maj 2010
Underbara kreationer!!
Kan bara säga en sak:
Vilka underbara barn jag har!!
Det här möttes jag av när jag kom hem:
lördag 22 maj 2010
Beslutet är taget nu....
Det blir inget Göteborgsvarv för mig idag.
Ända till för ca 40 min så var jag inställd på att ta mig dit, gå en bit och se hur långt kroppen orkar för att sedan bryta.
Oavsett det blev 1 km eller 5....
Men det värkte i kroppen, och när jag gick till toaletten så kändes det inte ok. Så tog tempen och fick ju bara inse att 37,5 ändå är högre temp än vad jag brukar ha (36,8) så att det är inte värt att riskera hälsan....
Sitter dock djupt att behöva erkänna det. Men när jag tittade på mig i spegeln så såg jag glansiga ögon, infektion i munnen, röd näsa, en hosta som påminner om världens rökhosta (trots att jag aldrig ens har testat att röka, lol) och en massa slem i halsen.
Så när jag tittar på helheten så finns det inget alternativ!!
Jag får tjura lite nu och sedan ladda om inför nästa år! Jag har redan bestämt mig för att jag ska springa då och få uppleva min målbild som jag har i huvudet!!
Nu ska jag ta det förnuftigt och lugnt och bygga upp kroppen så att jag klarar av det utan problem!
Delmål ska jag försöka hitta under tiden så tja, det är bara att gilla läget.
Och just nu så segrade nog förnuftet över tävlingsinstinkten och jag tror att det var bra trots allt...
Nu kan jag lägga mig i soffan och få vara rejält dålig och inte behöva hålla uppe en fasad om att jag nog inte är så sjuk trots allt.. lol
Kram Linda
Ända till för ca 40 min så var jag inställd på att ta mig dit, gå en bit och se hur långt kroppen orkar för att sedan bryta.
Oavsett det blev 1 km eller 5....
Men det värkte i kroppen, och när jag gick till toaletten så kändes det inte ok. Så tog tempen och fick ju bara inse att 37,5 ändå är högre temp än vad jag brukar ha (36,8) så att det är inte värt att riskera hälsan....
Sitter dock djupt att behöva erkänna det. Men när jag tittade på mig i spegeln så såg jag glansiga ögon, infektion i munnen, röd näsa, en hosta som påminner om världens rökhosta (trots att jag aldrig ens har testat att röka, lol) och en massa slem i halsen.
Så när jag tittar på helheten så finns det inget alternativ!!
Jag får tjura lite nu och sedan ladda om inför nästa år! Jag har redan bestämt mig för att jag ska springa då och få uppleva min målbild som jag har i huvudet!!
Nu ska jag ta det förnuftigt och lugnt och bygga upp kroppen så att jag klarar av det utan problem!
Delmål ska jag försöka hitta under tiden så tja, det är bara att gilla läget.
Och just nu så segrade nog förnuftet över tävlingsinstinkten och jag tror att det var bra trots allt...
Nu kan jag lägga mig i soffan och få vara rejält dålig och inte behöva hålla uppe en fasad om att jag nog inte är så sjuk trots allt.. lol
Kram Linda
fredag 21 maj 2010
Riktigt deppo...
Det blir inte alltid som man tänkt sig finns det visst något som heter..
Just nu så känns det väldigt väldigt deppigt i alla fall.
I går kväll så kände jag att jag började må lite dåligt, igen....
Näsan började rinna, halsen retade och jag hostade rejält.
Jonas sa till mig att jag skulle ta en whiskey så rensar det bort alla bacillerna..
Jag HATAR verkligen tom lukten av detta rinnande fenomen men han hällde upp ett glas, jag stod och kollade länge länge på glaset, bunkrade upp med cola och salta pinnar jämte och så tillslut så hällde jag in det i munnen och gurglade!!!
Jonas grät nästan, Va?? Gurglar du min fina whiskey?? LOL
Men efter en stund så kände jag ju att "det" (förkylningen) satt i halsen...
Så då gick jag och hällde upp en till, stålsatte mig och svepte den sedan och höll på och fräsa i några minuter efteråt.... Brrrrr...
Tyvärr så får jag ju meddela att det inte hjälpte..
Vaknade i morse efter en natt full med hosta och snörvel och insåg att det här gbg-varvet har gått åt pipsvängen....
Låter säkert hur fjantigt som helst, men tårarna började rinna och jag blev riktigt riktigt deppo.
Jag tycker jag har kämpat och kämpat och åkt på motstånd efter motstånd hela tiden med både dålig rygg, trampdyna som brister, magsjuka, förkylningar osv men på något vis så har jag kunnat mobilisera mig och återfå kämpaglöden och jävlarinammat igen gång efter gång och känt mig oerhört stark just i det i alla fall.
Jag kunde väl i alla fall få åka dit och känna på det?? Var det tvunget att bli en sådan här grej nu??
Tycker jag varit oerhört starkt mental men nu blev det en kollaps i hjärnan kan jag nog erkänna...
Bara sådan total resignation infann sig i mig i morse...
Trots det så vill jag inte ge upp.. Riktigt galet, jag vet!!!!
Men på något vis så har det här strävandet efter att börja springa och förändra livet varit en väldigt stor del i mitt liv sedan september och fasen, det är surt att inte kunna få uppleva målbilden som jag har haft i mitt huvud sedan dess!!!
Så jag funderar fortfarande på att åka dit i morgon, stå på startlinjen, gå/lunka lite lätt i någon km och när kroppen säger ifrån så stoppar jag.
Men då har jag fått vara där i alla fall...
Samtidigt så VET jag att det går fler lopp, världen går inte under, finns dom som har riktigt svåra liv osv osv....
Jag vet detta, men kan inte låta bli att tycka synd om mig ändå, som sagt, det här var en riktigt stor grej för mig....
Dock så finns det kanske någon högre makt som vet vad som är bäst för mig och försökt få mig att förstå att jag ska vänta er år med att springa gbg-varvet. Enveten som jag är så har jag ignorerat allt så detta kanske var det ultimata tecknet på att jag inte är redo helt enkelt....
Många tankar i huvuet just nu men mest bara en riktigt stor ledsamhet faktiskt...
Men jag ska vända på detta till något positivt, dock kommer det nog dröja någon dag innan jag kan göra det.
Kram L
Just nu så känns det väldigt väldigt deppigt i alla fall.
I går kväll så kände jag att jag började må lite dåligt, igen....
Näsan började rinna, halsen retade och jag hostade rejält.
Jonas sa till mig att jag skulle ta en whiskey så rensar det bort alla bacillerna..
Jag HATAR verkligen tom lukten av detta rinnande fenomen men han hällde upp ett glas, jag stod och kollade länge länge på glaset, bunkrade upp med cola och salta pinnar jämte och så tillslut så hällde jag in det i munnen och gurglade!!!
Jonas grät nästan, Va?? Gurglar du min fina whiskey?? LOL
Men efter en stund så kände jag ju att "det" (förkylningen) satt i halsen...
Så då gick jag och hällde upp en till, stålsatte mig och svepte den sedan och höll på och fräsa i några minuter efteråt.... Brrrrr...
Tyvärr så får jag ju meddela att det inte hjälpte..
Vaknade i morse efter en natt full med hosta och snörvel och insåg att det här gbg-varvet har gått åt pipsvängen....
Låter säkert hur fjantigt som helst, men tårarna började rinna och jag blev riktigt riktigt deppo.
Jag tycker jag har kämpat och kämpat och åkt på motstånd efter motstånd hela tiden med både dålig rygg, trampdyna som brister, magsjuka, förkylningar osv men på något vis så har jag kunnat mobilisera mig och återfå kämpaglöden och jävlarinammat igen gång efter gång och känt mig oerhört stark just i det i alla fall.
Jag kunde väl i alla fall få åka dit och känna på det?? Var det tvunget att bli en sådan här grej nu??
Tycker jag varit oerhört starkt mental men nu blev det en kollaps i hjärnan kan jag nog erkänna...
Bara sådan total resignation infann sig i mig i morse...
Trots det så vill jag inte ge upp.. Riktigt galet, jag vet!!!!
Men på något vis så har det här strävandet efter att börja springa och förändra livet varit en väldigt stor del i mitt liv sedan september och fasen, det är surt att inte kunna få uppleva målbilden som jag har haft i mitt huvud sedan dess!!!
Så jag funderar fortfarande på att åka dit i morgon, stå på startlinjen, gå/lunka lite lätt i någon km och när kroppen säger ifrån så stoppar jag.
Men då har jag fått vara där i alla fall...
Samtidigt så VET jag att det går fler lopp, världen går inte under, finns dom som har riktigt svåra liv osv osv....
Jag vet detta, men kan inte låta bli att tycka synd om mig ändå, som sagt, det här var en riktigt stor grej för mig....
Dock så finns det kanske någon högre makt som vet vad som är bäst för mig och försökt få mig att förstå att jag ska vänta er år med att springa gbg-varvet. Enveten som jag är så har jag ignorerat allt så detta kanske var det ultimata tecknet på att jag inte är redo helt enkelt....
Många tankar i huvuet just nu men mest bara en riktigt stor ledsamhet faktiskt...
Men jag ska vända på detta till något positivt, dock kommer det nog dröja någon dag innan jag kan göra det.
Kram L
onsdag 19 maj 2010
1 mil...
Sug på ordet...
1 jäkla mil...
Det sprang jag i går!!!
Gaaaad, fattar inte att det verkligen hände. Men I DID IT :)
Det var riktigt jobbigt men nu har jag bevisat för mig själv att jag klarade av det!
Nu är det bara GBG-varvet kvar att klara av.
Är dock väldigt skeptisk till att jag klarar av det.
Var faktiskt mycket kaxigare innan jag sprang i går, nu är jag mer osäker.
2,1 mil är låååångt.
Nåja, idag känns det ganska så ok. Var ute och cyklade lite snabbt för att inte stelna till för mkt...
Nu blir det lite slappis i soffan innan jag kryper ner i sängen och somnar.
Kram L
1 jäkla mil...
Det sprang jag i går!!!
Gaaaad, fattar inte att det verkligen hände. Men I DID IT :)
Det var riktigt jobbigt men nu har jag bevisat för mig själv att jag klarade av det!
Nu är det bara GBG-varvet kvar att klara av.
Är dock väldigt skeptisk till att jag klarar av det.
Var faktiskt mycket kaxigare innan jag sprang i går, nu är jag mer osäker.
2,1 mil är låååångt.
Nåja, idag känns det ganska så ok. Var ute och cyklade lite snabbt för att inte stelna till för mkt...
Nu blir det lite slappis i soffan innan jag kryper ner i sängen och somnar.
Kram L
måndag 17 maj 2010
Recap...
5 dagar kvar till det som för ca 8 månader sedan hux flux blev ett väldigt stort mål för mig, Göteborgsvarvet.
Mycket svett, en del tårar av både lycka och olycka, och en ganska så stor portion av envishet och vilja har jag upplevt hittills.
Har lärt mig oerhört mycket om mig själv får jag ju erkänna också.
När jag tittade igenom hur min träning har sett ut så såg det ju riktigt bra ut i höstas. Vilka framsteg jag gjorde!!
Första officiella jogging turen 26/8 blev på 2 km och tog 20 min. Dvs 10 min/km...
23/11 så var jag ute totalt 4,4 km och det tog 37 min, dvs 8,25 min/km. Dock var det jogging blandat med promenad...
13/12 så var jag ute 7,9 km på tiden 60 min, = 7,36 min/km. Också detta var uppblandat med jogging och promenad.
Då kände jag verkligen att YES, jag kommer att kunna klara varvet :)
Så kom smällen med foten. Och allt jag byggt upp rasade. Var bara till att börja om från början igen...
10/1 blev det 3,2 km nonstopp denna gången. Tid 24 min. ( 7,37 )
Så kom fot problemet tillbaka, trampdynan brast igen. Återigen väntan med att både gå och springa...
1/2 nytt försök. 3,5 km nonstop på 28 min. ( 7,59) och tja, det var segt.
Återigen så brast trampdynan.. Denna gången flera gånger efter varandra :(
28/3 så var då äntligen problemen med foten över. 2,45 km på 17 min (7,02 ) och from nu så var det ingen promenad inblandad i träningen alls. Min naprapat sa till mig återigen att var ute 15-20 min och spring lugnt varannan dag...
18/4 blev det 3,9 km på 30 min ( 7,42)
Och i går så blev det då rekord igen.
5,8 km på 45 min (7,43). Dock med mycket uppförsbacke, lol
Så när jag nu tittar tillbaka så har jag ju visst utvecklats och har bra mycket mer ork än vad jag hade för 8 månader sedan.
Och jag tror att hade jag fått slippa fot problemen så hade jag nog lyckats ta mig runt Göteborgsvarvet!!!
Men med tanke på min förutsättning från början så var väl det inte så konstigt att det blev lite skador iof.
Så ja, jag tycker nog att jag har varit grymt duktigt trots allt.
Och att ge upp finns ju bara inte!!
Jag tänker stå i startgrupp 15 på lördag och ha en skoj dag. Hur långt det blir är egentligen oväsentligt denna gången!! ( Ja, jag försöker intala mig det just nu...)
I morgon så funderar jag på om jag ska våga på mig en mil??
Är det galet att göra det så nära inpå lördagen?
Eller ska jag bara köra på mina 5 km igen??
Fick nys om en runda som är väldigt platt och i princip inga upp eller nerförsbackar som jag blev lite sugen på...
Tja, oavsett så har mitt nya liv startat och jag tänker inte bli en soffpotatis igen!!!
Kram Linda
Mycket svett, en del tårar av både lycka och olycka, och en ganska så stor portion av envishet och vilja har jag upplevt hittills.
Har lärt mig oerhört mycket om mig själv får jag ju erkänna också.
När jag tittade igenom hur min träning har sett ut så såg det ju riktigt bra ut i höstas. Vilka framsteg jag gjorde!!
Första officiella jogging turen 26/8 blev på 2 km och tog 20 min. Dvs 10 min/km...
23/11 så var jag ute totalt 4,4 km och det tog 37 min, dvs 8,25 min/km. Dock var det jogging blandat med promenad...
13/12 så var jag ute 7,9 km på tiden 60 min, = 7,36 min/km. Också detta var uppblandat med jogging och promenad.
Då kände jag verkligen att YES, jag kommer att kunna klara varvet :)
Så kom smällen med foten. Och allt jag byggt upp rasade. Var bara till att börja om från början igen...
10/1 blev det 3,2 km nonstopp denna gången. Tid 24 min. ( 7,37 )
Så kom fot problemet tillbaka, trampdynan brast igen. Återigen väntan med att både gå och springa...
1/2 nytt försök. 3,5 km nonstop på 28 min. ( 7,59) och tja, det var segt.
Återigen så brast trampdynan.. Denna gången flera gånger efter varandra :(
28/3 så var då äntligen problemen med foten över. 2,45 km på 17 min (7,02 ) och from nu så var det ingen promenad inblandad i träningen alls. Min naprapat sa till mig återigen att var ute 15-20 min och spring lugnt varannan dag...
18/4 blev det 3,9 km på 30 min ( 7,42)
Och i går så blev det då rekord igen.
5,8 km på 45 min (7,43). Dock med mycket uppförsbacke, lol
Så när jag nu tittar tillbaka så har jag ju visst utvecklats och har bra mycket mer ork än vad jag hade för 8 månader sedan.
Och jag tror att hade jag fått slippa fot problemen så hade jag nog lyckats ta mig runt Göteborgsvarvet!!!
Men med tanke på min förutsättning från början så var väl det inte så konstigt att det blev lite skador iof.
Så ja, jag tycker nog att jag har varit grymt duktigt trots allt.
Och att ge upp finns ju bara inte!!
Jag tänker stå i startgrupp 15 på lördag och ha en skoj dag. Hur långt det blir är egentligen oväsentligt denna gången!! ( Ja, jag försöker intala mig det just nu...)
I morgon så funderar jag på om jag ska våga på mig en mil??
Är det galet att göra det så nära inpå lördagen?
Eller ska jag bara köra på mina 5 km igen??
Fick nys om en runda som är väldigt platt och i princip inga upp eller nerförsbackar som jag blev lite sugen på...
Tja, oavsett så har mitt nya liv startat och jag tänker inte bli en soffpotatis igen!!!
Kram Linda
lördag 15 maj 2010
13 år...
Hjäääälp!!!
Vart tar tiden vägen??
Idag för 13 år sedan så var jag på BB och tyckte att enough is enough...
16 dagar över tiden och knytet inne i magen tyckte allt var toppen där och ville nog stanna kvar ett tag till...
Men tillslut så tog hon sitt första andetag utanför min kropp och den känslan man fick när det här lilla knytet lades i min famn går ju inte att beskriva för någon som inte har upplevt det själv.
Det var ovillkorlig kärlek vid första ögonkastet!!!
Vilken lycka!!!
Tiden rusar iväg bara, hon är ju inte min lilla tjej längre, nu börjar hon bli en stor tjej och jag kan bara hålla tummarna att hon går igenom livet på precis samma sätt som hon har gjort hittills.
Då kommer jag inte att behöva vara orolig...
Eller jo, det är man ju ständigt iof, men inte mer orolig än vanligt då kanske jag borde säga.. lol
I går satt Hanna och jag och kollade igenom en massa gamla kort på Sandra från det att hon var liten.
Vilka flashbacks!!! Såååå små dom har varit!
Jag kommer på mig själv med att tänka:
Har jag tagit tillvara på tiden?? Något som jag ångrar?
Svaret var tyvärr att jag har nog inte tagit tillvara på tiden alltid....
Och självklart finns det saker som jag ångrar....
Men försöker vända det till att det är dom sakerna som gör att jag kan gå vidare och inte göra om det igen...
När jag hör alla positiva ord och beskrivningar av mina underbara tjejer så vet jag att jag, eller rättare sagt vi, har lyckats!!
Att älska någon så myckat att tårarna kan börja rinna av bara tanken på dem är så himla fantastiskt!
Jag är så himla lycklig över att jag har berikats med dessa två underbara gåvor som heter Sandra och Hanna!
Kram Linda
Vart tar tiden vägen??
Idag för 13 år sedan så var jag på BB och tyckte att enough is enough...
16 dagar över tiden och knytet inne i magen tyckte allt var toppen där och ville nog stanna kvar ett tag till...
Men tillslut så tog hon sitt första andetag utanför min kropp och den känslan man fick när det här lilla knytet lades i min famn går ju inte att beskriva för någon som inte har upplevt det själv.
Det var ovillkorlig kärlek vid första ögonkastet!!!
Vilken lycka!!!
Tiden rusar iväg bara, hon är ju inte min lilla tjej längre, nu börjar hon bli en stor tjej och jag kan bara hålla tummarna att hon går igenom livet på precis samma sätt som hon har gjort hittills.
Då kommer jag inte att behöva vara orolig...
Eller jo, det är man ju ständigt iof, men inte mer orolig än vanligt då kanske jag borde säga.. lol
I går satt Hanna och jag och kollade igenom en massa gamla kort på Sandra från det att hon var liten.
Vilka flashbacks!!! Såååå små dom har varit!
Jag kommer på mig själv med att tänka:
Har jag tagit tillvara på tiden?? Något som jag ångrar?
Svaret var tyvärr att jag har nog inte tagit tillvara på tiden alltid....
Och självklart finns det saker som jag ångrar....
Men försöker vända det till att det är dom sakerna som gör att jag kan gå vidare och inte göra om det igen...
När jag hör alla positiva ord och beskrivningar av mina underbara tjejer så vet jag att jag, eller rättare sagt vi, har lyckats!!
Att älska någon så myckat att tårarna kan börja rinna av bara tanken på dem är så himla fantastiskt!
Jag är så himla lycklig över att jag har berikats med dessa två underbara gåvor som heter Sandra och Hanna!
Kram Linda
måndag 10 maj 2010
I saw the sign.... la la la la lalla la la....
Eller inte...
Har nog envist försökt att se positivt på det här med gbg-varvet och intalat mig att jag ska försöka, ta det lugnt, ingen stress, ingen tävlan och bara ha skoj helt enkelt.
Men det verkar som om någon ovan vill att jag ska tänka till lite mer...
Efter att ha haft en sjukstuga hemma hela förra veckan så kände jag mig i går ganska så bra.
Dock så tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte ge mig ut idag istället.
Så vad händer då?
Givetvis så vaknar jag med världens snuva, en hals som rosslar och sitter och harklar mig för att det retas hela tiden...
Hur är det möjligt??
Lär ju inte bli någon jogging på några dagar antar jag...
Så när jag satte mig i bilen och slog på radion så den första låten som kommer är: I saw the sign, med Ace of Base...
Tror att den var riktad direkt till mig faktiskt!
Så ja, Mr/Mrs who ever you are, jag ska ta det lugnt!!
So please, låt mig bara bli friskt som en nätkärna så jag kan springa lite lätt och ha skoj fram till gbg-varvet??
OK??
Tpfh!!! ;)
Kram Linda
Har nog envist försökt att se positivt på det här med gbg-varvet och intalat mig att jag ska försöka, ta det lugnt, ingen stress, ingen tävlan och bara ha skoj helt enkelt.
Men det verkar som om någon ovan vill att jag ska tänka till lite mer...
Efter att ha haft en sjukstuga hemma hela förra veckan så kände jag mig i går ganska så bra.
Dock så tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte ge mig ut idag istället.
Så vad händer då?
Givetvis så vaknar jag med världens snuva, en hals som rosslar och sitter och harklar mig för att det retas hela tiden...
Hur är det möjligt??
Lär ju inte bli någon jogging på några dagar antar jag...
Så när jag satte mig i bilen och slog på radion så den första låten som kommer är: I saw the sign, med Ace of Base...
Tror att den var riktad direkt till mig faktiskt!
Så ja, Mr/Mrs who ever you are, jag ska ta det lugnt!!
So please, låt mig bara bli friskt som en nätkärna så jag kan springa lite lätt och ha skoj fram till gbg-varvet??
OK??
Tpfh!!! ;)
Kram Linda
lördag 8 maj 2010
Ska, ska inte... Ska, ska inte...
Idag är jag grymt sugen på att ge mig ut och springa!!
Har inte rört mig på hela veckan pga magsjuka x2 samt min egen infektion.
Känns ganska så ok idag, men känner jag efter så är det väl inte riktigt 100 kanske.
Så jag borde nog vänta till i morgon med att springa..
Inser nu att det bara är 14 dagar kvar till GBG-varvet.. Hua.... Känns riktigt konstigt.
Que?? Ska jag verkligen ge mig dit och försöka springa??
Har nog bestämt mig för att jag åker dit och startar, sedan får vi se hur långt det bär. Hoppas i alla fall på en mil!!
Klarar jag det så ska jag baske mig vara nöjd tycker jag :)
Ja ja, det blir ingen löpning i dag. Får väl ta tag i övriga huset istället.
Ser ut som 3:e världskriget här hemma och urk, tvätthögen är större än Mount Everest!!
Kanske får åka ner en sväng till stan och se vad vi kan hitta åt Sandra också. Alltså, för 13 år sedan så gick jag här hemma och bara längtade!!!
Nu 13 år senare så undrar jag vart tiden har tagit vägen??
Min lilla lilla tjej som har blivit så stor och nu nästan har vuxit om mig!! Voijne voijne!!!
Tja, nu är hela familjen vaken så det blir till att gå och fixa lite frulle...
Kram L
Har inte rört mig på hela veckan pga magsjuka x2 samt min egen infektion.
Känns ganska så ok idag, men känner jag efter så är det väl inte riktigt 100 kanske.
Så jag borde nog vänta till i morgon med att springa..
Inser nu att det bara är 14 dagar kvar till GBG-varvet.. Hua.... Känns riktigt konstigt.
Que?? Ska jag verkligen ge mig dit och försöka springa??
Har nog bestämt mig för att jag åker dit och startar, sedan får vi se hur långt det bär. Hoppas i alla fall på en mil!!
Klarar jag det så ska jag baske mig vara nöjd tycker jag :)
Ja ja, det blir ingen löpning i dag. Får väl ta tag i övriga huset istället.
Ser ut som 3:e världskriget här hemma och urk, tvätthögen är större än Mount Everest!!
Kanske får åka ner en sväng till stan och se vad vi kan hitta åt Sandra också. Alltså, för 13 år sedan så gick jag här hemma och bara längtade!!!
Nu 13 år senare så undrar jag vart tiden har tagit vägen??
Min lilla lilla tjej som har blivit så stor och nu nästan har vuxit om mig!! Voijne voijne!!!
Tja, nu är hela familjen vaken så det blir till att gå och fixa lite frulle...
Kram L
tisdag 4 maj 2010
Urk....
Ja, igår så ringde dom ifrån skolan strax efter lunch.
Sandra hade spytt så det var ju bara att skynda sig och åka och hämta henne.
Stackaren, hon låg sedan hela em och bara kräktes och kräktes.
MEN så duktig hon är! Inte ett enda klagande!! Jag beundrar henne verkligen! Vet ju hur jobbigt det är...
Vaknade så i morse, hade en jätte grötig och tjock hals, världens huvudvärk och snuvig. Har liksom inte tid att bli sjuk nu ju!!
Nåväl, alvedon och några halstabletter som lindrar och bedövar funkar hyfsat.
Sandra mådde i alla fall bättre idag, hon är fortfarande väldigt matt, men det börjar bli normalt igen.
Så som ett brev på posten så ligger just nu Hanna i soffan och vrider och vänder sig och är helt grön i ansiktet!
Hon mår så dåligt men det kommer inget. Och det är så fruktansvärt jobbigt att inte kunna hjälpa henne!!!
Sa att hon kan prova att stoppa fingrarna i munnen lite så att det "bryter ut" och fick till svar: aldrig i livet!!
Så just nu kan jag bara hoppas att hon får upp det så snart som möjligt...
Känns som om detta kommer riktigt olägligt, speciellt med tanke på morgondagen och även på torsdag då jag ska bege mig till Stockholm.
Får verkligen hoppas att det inte blir mer sjukligt här hemma nu!! Så håll alla tummarna som finns!!!
Ja ja, det är ju bara att gilla läget antar jag och göra det bästa av situationen.
Men jag är attans lite tjurig för att jag mår som jag gör också och inte kan ut och springa idag!!! lol
Kram L
Sandra hade spytt så det var ju bara att skynda sig och åka och hämta henne.
Stackaren, hon låg sedan hela em och bara kräktes och kräktes.
MEN så duktig hon är! Inte ett enda klagande!! Jag beundrar henne verkligen! Vet ju hur jobbigt det är...
Vaknade så i morse, hade en jätte grötig och tjock hals, världens huvudvärk och snuvig. Har liksom inte tid att bli sjuk nu ju!!
Nåväl, alvedon och några halstabletter som lindrar och bedövar funkar hyfsat.
Sandra mådde i alla fall bättre idag, hon är fortfarande väldigt matt, men det börjar bli normalt igen.
Så som ett brev på posten så ligger just nu Hanna i soffan och vrider och vänder sig och är helt grön i ansiktet!
Hon mår så dåligt men det kommer inget. Och det är så fruktansvärt jobbigt att inte kunna hjälpa henne!!!
Sa att hon kan prova att stoppa fingrarna i munnen lite så att det "bryter ut" och fick till svar: aldrig i livet!!
Så just nu kan jag bara hoppas att hon får upp det så snart som möjligt...
Känns som om detta kommer riktigt olägligt, speciellt med tanke på morgondagen och även på torsdag då jag ska bege mig till Stockholm.
Får verkligen hoppas att det inte blir mer sjukligt här hemma nu!! Så håll alla tummarna som finns!!!
Ja ja, det är ju bara att gilla läget antar jag och göra det bästa av situationen.
Men jag är attans lite tjurig för att jag mår som jag gör också och inte kan ut och springa idag!!! lol
Kram L
söndag 2 maj 2010
Livskvalité på hög nivå!!!
Tja, bäst att jag varnar eventuella läsare, kommer nog bli en lång blogg idag...
För första gången på väldigt länge så sov jag länge! Vaknade vid 8-tiden men somnade sedan om igen till 9,20!! Helt fantastiskt!
Går upp, möts av mina underbara tjejer och ett fantastiskt väder! Så vad gör man då?
Helt rätt, man gör iordning frukost och kör premiärfrukosten 2010 utomhus på altanen...
Efter det så gick jag in och jobbade lite.... Kommer ut igen och då ser jag något väldigt skojigt.
Mina tjejer har en spa-dag utomhus!!
Dom är ju så underbara så jag saknar ord! Får ju erkänna att jag blev lite sugen på att få behandling jag med så jag frågade om jag fick ta en kö-lapp?
Självklart fick jag till svar!!
Sagt och gjort, dom placerade mig på solstolen och tog hand om mig hur bra som helst! Dom tvättade fötterna, målade tånaglarna, smorde in mina ben ( här sa Hanna en underbar kommentar: Mamma, dina men kommer vara lena som en baby rumpa strax!! lol ).
Dom tog bort mitt gamla nagellack på händerna och målade nytt.
Tillslut kom Sandra ut med en bunke med varmt vatten och tog en handduk och blötte ner mina armar och ansikte och sa:
Mamma, nu kommer du bli brun för jag har haft i salt i vattnet så nu är det saltvatten!!! hahahaha
Visst är dom för goa?? LOL
När jag var färdig så tog dom hand om varandra och tja, dom satt där ute hela dagen och fixade :)
Själv så satt jag kvar i solstolen och läste en bra bok. Mmmm, livet var riktigt rättvist just då :)
När Jonas sedan kom hem så åkte vi ut till golfbanan.
Premiär för det också! Men attans så dåligt det gick. Träffade knappt bollen, men jag njöt ändå!
En boll träffade jag så himla snett så den höll på att träffa mannen som stod framför mig!! Jag bad så hemskt mkt om ursäkt och han skrattade bara och sa att det var lugnt, det kan hända alla... lol
Jonas garvade så han vek sig nästan och frågade mig om solen hade tagit så himla mkt i ansiktet idag.....
Åkte sedan hem och svidade om till jogging kläderna och begav mig till Kype igen.
Kollade noga så att hund-ligan inte fanns där och phu, det var fritt fram!!
Började jogga, återigen så kändes det som om kroppen dog efter 400 m.
Hmmm, fattar inte vad det är!!!
Men jag är ju enveten och bestämde mig för att minst 2 varv skulle jag springa.
I slutet av varv 2 bestämde jag mig för att ta ett 3:e varv också. Sagt och gjort, när jag sprang upp för mördarbackarna sa jag till mig själv: Sista gången för idag, Just Do It!!
Och jag gjorde det!!
Under alla varven så hade jag till och ifrån lekt med tanken på att ta rekordet idag. Men som master of my brain så lekte jag lite med den och bestämde mig inte förrän i slutet på varv 3 att jag skulle göra det.
Första mördarbacken på varv # 4 tog emot. Men jag gjorde det och intalade mig själv att nu ÄR det sista gången för idag. Kom upp för backen och ja, lite barnslig är jag nog allt men jag knöt näven och njöt av känslan!!
Liten nedförsbacke och så ser jag då den stooora backen.. Inser att det blir tufft men säger att jag kan gå efteråt om jag vill, men springa uppför denna det ska jag!!
Och jag gör det!! I bra tempot dessutom eftersom jag denna gången satsar på att springa i takt med musiken ( Summer of 69 var det idag ).
När jag kommer upp så knyter jag nu faktiskt båda nävarna i en löjlig segergest och vänder mig om och bara ler åt backen!
Resten av varvet gick så hjumla bra, så jag antar att jag fick världens adrenalin kick av att lyckas!!
Så nu sitter jag är med ett stort leende, trötta ben och en fantastiskt mentalt stark hjärna och bara njuter.
Ska börja ladda strax inför mina armhävningar och situps, kommer nog bli rekord där idag med så ja, idag är det verkligen livskvalité på hög nivå tycker jag :)
Här kommer några kort från dagen...
För första gången på väldigt länge så sov jag länge! Vaknade vid 8-tiden men somnade sedan om igen till 9,20!! Helt fantastiskt!
Går upp, möts av mina underbara tjejer och ett fantastiskt väder! Så vad gör man då?
Helt rätt, man gör iordning frukost och kör premiärfrukosten 2010 utomhus på altanen...
Efter det så gick jag in och jobbade lite.... Kommer ut igen och då ser jag något väldigt skojigt.
Mina tjejer har en spa-dag utomhus!!
Dom är ju så underbara så jag saknar ord! Får ju erkänna att jag blev lite sugen på att få behandling jag med så jag frågade om jag fick ta en kö-lapp?
Självklart fick jag till svar!!
Sagt och gjort, dom placerade mig på solstolen och tog hand om mig hur bra som helst! Dom tvättade fötterna, målade tånaglarna, smorde in mina ben ( här sa Hanna en underbar kommentar: Mamma, dina men kommer vara lena som en baby rumpa strax!! lol ).
Dom tog bort mitt gamla nagellack på händerna och målade nytt.
Tillslut kom Sandra ut med en bunke med varmt vatten och tog en handduk och blötte ner mina armar och ansikte och sa:
Mamma, nu kommer du bli brun för jag har haft i salt i vattnet så nu är det saltvatten!!! hahahaha
Visst är dom för goa?? LOL
När jag var färdig så tog dom hand om varandra och tja, dom satt där ute hela dagen och fixade :)
Själv så satt jag kvar i solstolen och läste en bra bok. Mmmm, livet var riktigt rättvist just då :)
När Jonas sedan kom hem så åkte vi ut till golfbanan.
Premiär för det också! Men attans så dåligt det gick. Träffade knappt bollen, men jag njöt ändå!
En boll träffade jag så himla snett så den höll på att träffa mannen som stod framför mig!! Jag bad så hemskt mkt om ursäkt och han skrattade bara och sa att det var lugnt, det kan hända alla... lol
Jonas garvade så han vek sig nästan och frågade mig om solen hade tagit så himla mkt i ansiktet idag.....
Åkte sedan hem och svidade om till jogging kläderna och begav mig till Kype igen.
Kollade noga så att hund-ligan inte fanns där och phu, det var fritt fram!!
Började jogga, återigen så kändes det som om kroppen dog efter 400 m.
Hmmm, fattar inte vad det är!!!
Men jag är ju enveten och bestämde mig för att minst 2 varv skulle jag springa.
I slutet av varv 2 bestämde jag mig för att ta ett 3:e varv också. Sagt och gjort, när jag sprang upp för mördarbackarna sa jag till mig själv: Sista gången för idag, Just Do It!!
Och jag gjorde det!!
Under alla varven så hade jag till och ifrån lekt med tanken på att ta rekordet idag. Men som master of my brain så lekte jag lite med den och bestämde mig inte förrän i slutet på varv 3 att jag skulle göra det.
Första mördarbacken på varv # 4 tog emot. Men jag gjorde det och intalade mig själv att nu ÄR det sista gången för idag. Kom upp för backen och ja, lite barnslig är jag nog allt men jag knöt näven och njöt av känslan!!
Liten nedförsbacke och så ser jag då den stooora backen.. Inser att det blir tufft men säger att jag kan gå efteråt om jag vill, men springa uppför denna det ska jag!!
Och jag gör det!! I bra tempot dessutom eftersom jag denna gången satsar på att springa i takt med musiken ( Summer of 69 var det idag ).
När jag kommer upp så knyter jag nu faktiskt båda nävarna i en löjlig segergest och vänder mig om och bara ler åt backen!
Resten av varvet gick så hjumla bra, så jag antar att jag fick världens adrenalin kick av att lyckas!!
Så nu sitter jag är med ett stort leende, trötta ben och en fantastiskt mentalt stark hjärna och bara njuter.
Ska börja ladda strax inför mina armhävningar och situps, kommer nog bli rekord där idag med så ja, idag är det verkligen livskvalité på hög nivå tycker jag :)
Här kommer några kort från dagen...
Kram Linda
lördag 1 maj 2010
Fynd dag som heter duga tror jag...
Vaknade liiite för tidigt idag men var nog nästan på gränsen till sovmorgon trots allt.
Kom ju på att Tessan sagt att det var utförsäljning på Clarius så jag begav mig dit och spanade in läget.
Det slutade med att jag nog allt tycker att jag fyndade ganska så rejält!!
Fick tag i 3 stora krukor för totalt 1100:-. Är nog nästan vad en kruka brukar kosta i vanliga fall tror jag :)
Visst är dom helt ok?
Nu återstor det bara till att fylla dom med någon skojsigt!
I går var ju en liten så där små crazy dag och jag gjorde den nog ändå mer galen på kvällen när jag var som mest trött...
Kl 23 så gjorde jag mina armhävningar och situps.
Efteråt så flabbade jag lite åt mig själv och insåg hur galen jag nog måste vara som gör det här, men ändå så känns det ju lite små trevligt att få en sådan kick av det så jepp, jag kommer fotsätta.
Beach 2011 - jag är på väg!!!
Nu blir det till att ladda inför Wilmas 3-års kalas om en liten stund. Måste ju prata lite med Ulle om vad som komma skall..... :)
Over and out
Kram L
Kom ju på att Tessan sagt att det var utförsäljning på Clarius så jag begav mig dit och spanade in läget.
Det slutade med att jag nog allt tycker att jag fyndade ganska så rejält!!
Fick tag i 3 stora krukor för totalt 1100:-. Är nog nästan vad en kruka brukar kosta i vanliga fall tror jag :)
Visst är dom helt ok?
I går var ju en liten så där små crazy dag och jag gjorde den nog ändå mer galen på kvällen när jag var som mest trött...
Kl 23 så gjorde jag mina armhävningar och situps.
Efteråt så flabbade jag lite åt mig själv och insåg hur galen jag nog måste vara som gör det här, men ändå så känns det ju lite små trevligt att få en sådan kick av det så jepp, jag kommer fotsätta.
Beach 2011 - jag är på väg!!!
Nu blir det till att ladda inför Wilmas 3-års kalas om en liten stund. Måste ju prata lite med Ulle om vad som komma skall..... :)
Over and out
Kram L
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)