Sommaren 2014 är en sommar som enligt många var den bästa på många, många år. Fantastiskt väder här hemma i Sverige och de flesta har njutit maximalt och laddat batterierna.
Det gäller dock inte riktigt mig tyvärr.
Funderar på vart jag ska börja, hur privat skall jag bli, hur mycket orkar jag skriva. Tror jag börjar där jag slutade på förra inlägget nämligen SLO.
10 klor var borttagna på Wille sist. Det blev ytterligare 3 klor som drogs bort och smärta och medicinering via högre doser kortison bla.
Tillslut så såg det lite stabilare ut. Dagen kom då han inte behövde ha någon tratt, inget bandage och inga strumpor och jag kände mig då ganska så hoppfull :)
Detta var mitt i semestern (V29). Det var fortfarande som så att han absolut inte fick bada eller ha tassarna i vatten, för det hade gjort att de klorna som hade börjat växa ut igen hade försvagats och spruckit igen.
Mitt i allt detta så mådde Jonas inte så bra heller. Vi fick ta beslutet att sätta Gunnars Cigarr i konkurs och det var inte heller så enkelt beslut. Men pausar den biten just nu.
Vi hade semester, Jonas var dålig, Wille kunde inte åka iväg någonstans.... Tja, det slutade med att jag valde att stanna hemma med Wille och Jonas och tjejerna åkte iväg och tältade vecka 30.
Jag tog det lugnt och laddade mitt ganska så utslitna batteri.
Så kommer då den där dagen som gör mig så himla, himla ledsen...... På lördagen så märker jag att Wille börjar slicka på sina tassar igen... Förstår direkt vad som är på G...... Mycket riktigt, det har börjat vätska sig på en utav de få klorna som ej var dragna.
DAMNNNNNNNN...... Gråt....... Förtvivlan....... Inte igen....... Ska han behöva gå igenom detta igen..... Orkar han?........ Orkar vi?.........
Den natten sov varken jag eller Wille mycket. Jag var ledsen, tårarna kunde inte sluta rinna. Självklart påverkade detta Wille som bara ville trösta mig så mycket han kunde.
På söndag morgon gick jag igenom de övriga klorna mycket noga och ser till min förtvivlan att en utav de nya klorna som var på utväxt var påverkad också genom att den hade spruckit och det hade börjat vätska sig.
Det gjorde kanske beslutet lite enklare, jag vet inte... Men han skulle inte behöva gå igenom detta mer......
Jag ringde min familj som var på tältsemester och sa vad jag hade kommit fram till och bad att de skulle skynda sig hem.
Söndag lunchtid var de hemma, vi grät och grät och grät och det var riktigt pissigt alltihopa.
Tillslut så bestämde vi att måndagen skulle Wille få leva ett riktigt hundliv och vi skulle göra det till den bästa dagen i hans liv för att sedan på tisdagen få somna in och slippa allt det onda.
Jäklar vilket jobbigt beslut kan jag lova!!!
Söndagen den 29 juli somnade Wille in i lugn och ro omgiven av sina allra käraste. Det var en fin, eller fin och fin, hur f_n kan det vara fint när ens hjärta somnar in, men han var oerhört lugn och inte det minsta orolig och jag är helt övertygad nu om att det var rätt beslut vi tog för honom.
För mig själv så hade jag gärna haft honom i mitt liv många år till men jag kan inte vara egoistisk.
En hund skall få vara hund och hoppa och leka ute, kunna gå på promenader mm. Inte vara "drogad" i 4 månader och bara kunna gå ut på tomten för att göra sina behov. Inte orka leka utan bara ligga i soffan eller på golvet jämte matte.
Men shit så jobbigt det var och fortfarande faktiskt är.
I skrivande stund så sprutar tårarna så jag knappt kan se vad jag skriver. Jag saknar honom så himla mycket!!!
Fortfarande så tittar jag och lyssnar efter honom för att strax därpå inse att han inte kommer.
Jag fick en sådan fin text skickad till mig dagen mitt hjärta somnade in och jag avslutar detta inlägg med den...
REGNBÅGSBRON
Det finns en bro som förbinder Himlen med Jorden.
Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många färger.
Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt, friskt gräs.
När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats.
Där finns alltid mat och vatten och varmt vårväder.
Dom gamla och svaga djuren blir unga igen.
Dom som blivit skadade blir hela igen.
De leker med varandra hela dagarna.
Men det är en sak som saknas.
De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden.
Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer.
Då de plötsligt slutar leka och tittar upp.
Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.
Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts, samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt.
Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.
Sedan gör ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas <3 p="">
Hopp och Lek Wille - vi ses igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar