tisdag 20 oktober 2009

oj, så arg jag kan bli...

Ja, visst vet jag att jag har temperament... ;)

Men aldrig någonsin har jag visat ett visst finger åt någon. Där har liksom min gräns gått....
Fram tills idag...
Åkte hem ifrån jobbet vid 16-tiden. Hade brådis då jag skulle hämta tjejerna hemma och sedan skjutsa dem till ridningen.
Så jag la mig i vänster filen på motorvägen och körde ( inte direkt super lagligt, men inte super olagligt heller, lol )
Rätt som det är så går en långtradare ut lite i vänsterfilen, men inte så mkt utan mer som om det är ngt i hans fil som han väjer för. Och detta är då nästan precis framför mig.
Bromsar in, men han flyttar sig inte så jag kör på och tänker köra om ändå, för det finns fortfarande gott med utrymmer för min lilla Peugeot.
DÅÅÅÅÅÅ händer det..
Han rätt och slätt prejar mig.
Han kör över i min fil, där jag nu ligger och jag tvärnitar och får nästan bilen bakom mig i baken.
Jag ställer mig nästan på tutan för att uppmärksamma honom om att här finns jag, akta mig!!Hjälper inte...
Han fortsätter och nu är han nästan inne i vänster räcket.

Jag står nu i princip still och då kör han in lite till höger igen. Jag tänker köra om igen och då händer det igen!!!
Han prejar mig totalt!!! Var bara en hårsmån ifrån att repa hela höger fronten!!
Då blir Lindzen galen, vilken jävla idiot! Vad tror han att han gör? Äger vägen??
Så jag kommer på mig själv med att sitta och gestikulera som en italienare och rätt som det är så kommer då fingret upp och visas.. ( Nja, det är jag inte stolt över!)
Men han ger sig inte, han ligger nu i båda filerna, typ mitt i vägen och ingen kommer förbi...
I det läget vågar inte jag mer utan kryper in bakom, ska dessutom strax svänga av så jag tar det säkra före det osäkra...
Men shit - så arg jag var!!!

Nåja, kom hem, skjutsade in tjejerna.
Hjälpte dem lite och skulle sedan gå och hämta en häst i en hage.
När jag är på väg tillbaka ser jag till min fasa hur mina tjejer springer efter 2 hästar som har rymt...
Hujeda mig... i drygt en timme jagade vi rymlingarna tills de inte orkade springa mer... lol

Vilken dag!! hahahaha.Men nu kan jag skratta åt det i alla fall :)

Ha det så bra!

Kram L

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar