onsdag 7 oktober 2009

No, no no.....

Ja, så skrek min kropp idag till när jag skulle åka och träna...
Hmmm, är det en svacka då kanske??
Men tuff som man är ( hahaha, NOT ) så trotsade jag det igen och åkte till gymet.

Tanken idag var att jag skulle kalibrera (?) min klocka så att jag får rätt distans när jag tränar.
När jag står i omklädningsrummet så ringer telefonen...
Jonas är i andra änden och frågar:Har du inte glömt något??
Jag tittar mig omkring och funderar på om jag glömde mobilen där i butiken, men kom ju snabbt på att jag pratar i den...
Näe, svarade jag?!?!?
Nähä, sa han... Jag har en klocka här...
FAAAAAN, tänkte jag, hmmm, kanske sa det också?!?!

Så jag fick vackert träna utan klocka i knappt 30 min, sedan kom Jonas och lämnade den :)
Och nu är den färdig inställd och jag sprang mina 15 min utöver resterande träning...

Men tja, det är allt lite seg nu, ändå tycker jag att jag är ruskigt motiverad.
Trots det, så när jag hade sprungit i 12 min idag ( alltså, 12 min är ju en piss i Missisippi om man jämför med gbg-varvet, lol ) så kände jag för första gången:
Nja, Linda, 2,1 mil är vääääääldigt långt för dig att springa.... Kommer du verkligen att fixa detta? Trots regelbunden träning??

En stund senare när jag hade tränat klart så har ju den positiva inställingen kommit tillbaka och jag känner ju absolut att jag ska ta mig runt den där "slingan" hahahaha.

Nåja, jag slet som ett djur idag och svetten mer eller mindre sprutade som en fontän. Och tja, får väl vara lite osvensk och säga att jag är brutalt nöjd med att jag gjorde det :) hahaha

Kramiz Linda

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar