Premiär :)

Jepp, idag blev det premiär ute på golfbanan :)
Åkte först ner till drive rangen och slog en hink och det gick inte alls speciellt bra...
Funderade på om jag verkligen skulle ut och harva på banan...
Men förr eller senare så måste man ju ta tag i det så det var lika bra att ta tjuren vid hornen och pegga upp på dam tee.
Och vilken trä 5:a jag fick på!! Ca 150 m :)
Så där höjdes självförtroendet rejält!! Hamnade dock lite taskigt precis vid ett träd men tog min 9:a och kom ut på fairway igen. Till slut hamnade jag på 7 slag vilket är par för mig på det hålet så då kan man ju inte klaga :)
Nästa hål gick åt fanders. Spelade sick/sack golf för att slutligen sakta sakta rulla ner i bäcken...
3:e hålet däremot blev kanon bra! Återigen en super bra trä 5:a. Sedan en super miss, men räddade upp hålet och fick en birdie, trots idiot slaget :)
Nu kände jag så här: Damn, koncentrerar jag mig bara så kan jag ju nästan det här?!?!? Hmm, är ju bara att satsa nu ju :)
Och det gjorde jag. Fick till en birdie till på 4:e hålet som faktiskt är banans näst svåraste hål!!!
Inte illa va!!!

Tja, vi har även varit i stan idag och Sandra fick äntligen köpa sig en ny mobil telefon.
Åhhh, ni skulle ha sett henne!!! Fick nästan tårar i ögonen när hon stod där och förstod att hon faktiskt skulle få köpa den idag :) Hon kunde inte stå still utan ena stunden kramade hon om mig nästa stod hon och steppade, lol. Vilken tjej :)
Men faktum är att jag känner att vi har lyckats i uppfostran när man ser att hon blir så himla glad. Det var liksom inte självklart för henne att hon skulle få köpa en mobil och än mindre att få den idag. Ja, ni förstår säkert hur jag menar hoppas jag. Hos vissa är väl det som så att man säger tack och tar allt för givet, men sådan var inte Sandra idag och det gör mig otroligt stolt.
Så när vi satt i bilen hem och hon i princip satt och kramade om kartongen så ville hon väldigt gärna att vi skulle köra fort hem :)
Ni kan ju förstå känslan av att hon var tvungen att ladda den när vi kom hem... Det var nog bland de längsta stunderna i hennes liv tror jag, hahahah.
Men rätt som det var pep det till, hon rusade dit och ropade: Mamma, den är fulladdad nu, kan vi kolla hur den fungerar?? hahahaha, mmm, vilken lycka :)

Nu ska jag väl gå och ordna till lite kvällsmat och sedan inta det horisontella läget i soffan tror jag. Eller så blir det lite Settlers kanske, lol

//Linda