Mothers day...

Ja, jag kan bara be om ursäkt till alla mammor i hela världen.
Men jag hade turen att få bli mamma till världens bästa barn!!!

Satt och surfade runt lite och råkade hamna på denna sidan:
http://skummmbanan.blogspot.com/2011/05/morsdag.html#comment-form
Och ja... Klart att ögonen blev tårfyllda...

Åker sedan ut till mammsen och hälsar på och där kommer nästa överraskning.
Hanna plockar fram en påse och säger: Nä, nu kan jag inte hålla mig längre...
I påsen ligger en massa paket och det visar sig att det är saker som hon har gjort till mig!
Ett L som hon har sytt och jag nu har hängt i bilen. En liten tomte ;)
Sedan paket nr 3 var ett Iphone tyg väska som hon har sytt.
Sista paketet var ett köks förkläde som hon har sytt!!!
WOW säger jag bara!!

Kan man få bättre kärleks förklaringar??
Svar NEJ :)

Nu blir det mys i soffan och kolla in finalen i Mästarnas Mästare om en stund.

Over & Out :)

Kram L

TGIF!!!!

Äntligen, några timmar kvar....
Sedan är det soffläge och taccos som gäller idag :)
Funderar dock på om jag kanske ska bege mig ut och jogga en liiiten sväng runt dungen idag. Bara för att känna på det igen.
Får väl se om den känslan fortfarande infinner sig när jag kommer hem, lol

I natt sov jag i alla fall nästan hela natten, vaknade till vid 3-snåret men lyckades somna om direkt tack o lov.
Ändå sitter jag som en trött soffpotatis här och gäspar och bara vill krypa ner i sängen och dra täcket över kroppen ( och kanske huvudet också för den delen, hahaha)

Nåja, några timmar kvar, sedan är det helg och då ska  Lindzen njuta :)
Hmmm, just det ja...
Lite löpning kanske det skulle bli... Åhh, ångrar mig redan och ändå har jag inte skrivit klart än.... lol

I morgon blir det 40-års fest hos Petterssons!! Skönt med krypavstånd hem, hahahaha :)

Over & out...

Kram L

Birds..............

...... ogillar dem rejält mycket!!
Vakande kl 03,15 av att fågel h-vetena var utanför och bråkade med varanda?? Eller låter dem bara så jäkla illa helt enkelt?
Nåja, tillräckligt för att jag inte skulle kunna somna om förren efter 2 timmar...
Och då för att vakna strax innan klockan 6...  Jippie!!! OR NOT!!!!!!!!!!!!!

Hade en ganska så kaotisk dag på jobbet idag. Bla en anställnings intervju som gjorde att jag bara kunde skaka på huvudet efteråt, lol.
Oj oj oj, ibland är jag glad att jag förhoppningsvis har de flesta hästarna i stallet i alla fall, lol.
Men det fanns vissa ljusglimtar med denna dagen också som tur är :)

I morgon är det fredag - HEJA FREDAG :) Längtar redan, lol.
Funderar på om det blir taccos?? Hahahaha, klart det blir!!
Nä, nu ska Lindzen krypa ner i sängen och få sin skönhetssömn..... UTAN fåglar i natt hoppas jag :)

Kram L

En ny dag....

Ja, idag så har det vänt!!
Kan nästan gå!!! Hahahaha, haltar bara lite och det är ju helt ok?
Fortfarande ganska så mycket känning i vaderna men som sagt, det blir bättre och bättre :)

Har fått frågan om jag ska springa nästa år flera gånger idag. Mitt svar har nog konstant varit: NO WAY!!
Men nu börjar jag nästan fundera på om jag ändå inte ska ställa upp ändå kanske?
Sämre kan det ju inte bli??
Om jag på förhand sätter upp mina mål och "spelregler" så kanske jag ska prova.
En förutsättning är dock att jag veckan innan känner att jag har kunnat träna som jag vill detta året och inte har haft en massa skador och sjukdomar igen.
Vill inte hamna i samma stress igen att jag "måste" träna i kapp en massa tid pga div skador odyl.
Så för att jag ska springa en gång till så måste jag själv känna att jag kommer att klara av det med de förutsättningar jag har helt enkelt.
Mmmm, ska suga på den tanken några dagar tror jag....

Nä, om jag nu ska ge mig på lite gitarr övning?
Kidsen är på Elfsorgs matchen och Jonas är i Gbg på konferens så nu kan jag spela hur högt och falskt som helst, hahahaha

Sweet dreams, tror jag kommer sova som en stock i natt  :)

Kram L

Dagen efter en halvmara....

..... ja, den dagen leker man inte bort. I alla fall inte om man heter Linda!!!

Jäklar vilken smärta!! Vet inte vilket som är värst, smärtan från i går eller smärtan idag?
Värsta är ju att det oftast blir värst dag nummer 2??? :(

Ja, jag har smort in mina vader, knäveck och fötter med voltaren hela dagen. Jag begav mig även ut på en lite lättare cykeltur i dag på fm då jag var tvungen att få igång benen lite.
Det kändes ganska så ok, men så fort jag tog i lite så gjorde det riktigt ont i vaderna. Så jag tog det lugnt...

Kom hem och kunde gå ganska så bra tycker jag, såg kanske ut som 110 år istället för 180 år skulle jag tro, lol.
Men så fort jag hade satt mig ned och sedan skulle resa på mig var det tillbaka....
Ja ja, det går väl över.
Ska bli spännande att se hur jag ska ta mig till jobbet i morgon bara, hahahaha.
Rödljusen lär jag ju inte vinna eftersom jag antagligen inte kan trycka ner gasen i botten, LOL,

Så jag sitter i soffan och viftar med fötterna och ändrar benen och försöker spänna vaderna lite då och då för att de ska komma igång igen.
Helt galet, har nog aldrig haft så här ont i kroppen någon gång tidigare...

Snart blir det mästarnas mästare och när jag tänker efter vilken värk de måsta ha haft när de var mitt uppe i sina karriärer så kan jag bara lyfta på hatten och ödmjukt niga.

Ha en härlig kväll och sov så gott!

Kram L

Vilken resa jag har gjort idag...

Vaknade alldeles för tidigt ( kl 6 ), åt lite frukost och gick o lade mig igen. Vaknade sedan kl 8 och det var ju ok.
Vid 10,50 blev det "lunch" pasta coh grillad kyckling.

Kom iväg mot Gbg men lite sent kanske. Inte blev det bättre av att vi inte hittade och hade glömt gps´n hemma!!! Här kan jag säga att jag blev ganska stissig!!!

Kom till slut fram till platsen där alla bussarna lämnade av folk och nu var klockan ca 13,50. Min start tid var 14,29. Ja, Linda var MYCKET stressad, är en person som alltid vill vara ute i god tid..

Kom fram till entrén och frågade en person om var Team Silver skulle vara. En liiiiten bit bort..
Nu var jag grymt kissenödig och springer till toaletterna vid entrén.
MEGA KÖ!!!
Stod kvar i 10 min när jag insåg att jag inte skulle hinna. Var ca 15 personer framför mig och ja, det går ju inte....

Här var jag nästan redo att kasta in handduken. HUR skulle jag kunna hålla mig i drygt 4 km innan första toaletten kommer utmed vägen??
Rusar till platsen och ser att hela gruppen hade börjat gå...
STRESS!!!! Gillar inte...

Nåväl, gilla läget Linda, upprepade jag för mig själv om och om igen.
Strax innan startskottet går så kommer vinnaren upp mot oss...
Hmmm, han var klar innan jag ens började... ÅHhh vad jag var avis!!

Startskottet går och jag försöker och försöker hålla mitt tempo. Det var super svårt :(
Nåja, jag joggar och jag försöker. Hade bestämt mig för att jag skulle gå i alla uppförsbackar och det gjorde jag utan dåligt samvete.
Vid första vätskekontrollen så var det Linda som sprang till toaletten direkt.
Åhhhhh - så skönt, hahahaha.

Men efter det så hade jag jätte svårt att komma in i mitt tempo och rätt andning. Gick över bron och joggade efteråt men det ville sig inte alls :(
Vid 7 km hade jag så satans ont i benhinnan och i vaderna att jag tänke:
Ska jag verkligen klara detta gånger 2 till??
Mitt svar tll mig själv var: NEJ... Men härda ut lite till...

Vid 1 mil så ringde jag Jonas och sa att jag höll på att dö och att jag var tvungen att bryta, det gick inte längre....
Då dyker det upp en kvinna och skakar på huvudet åt mig.... Sedan säger hon:
Du ska inte alls bryta här, det är klart att du ska ta dig runt!!
Finns inte en chans sa jag att det går...
Jodå säger den här kvinnan! Jag går med dig runt hela vägen! Och jag ska stötta dig så att du kommer i mål!!
Kan ni fatta va?? Vilken människa??
Nu hade hon opererat sina axlar och hade mitella på båda och kunde inte springa själv sa hon, men skulle gå runt.

Där och då bestämde jag mig.
Jag skulle trotsa alla smärtor och alla negativa tankar. Jag skulle runt!

Ringde Jonas igen vid 11 km märket men han förstod nog inte riktigt vad jag sa, men lycka till sa han..
Mitt på Götaälvsbron ringer han igen och undrade var jag var? Han var jätte orolig och undrade var jag var?
Jag är mitt på bron sa jag, så ni får ta er till målgången för jag SKA i mål!!
Vaaa?? Fick jag till svar? Sedan ett gapskratt och sedan ett LYCKA TILL!!! Vi ses vid målet!

Resterande sträcka var nog faktiskt en mardröm!!
Mina vader var hårda som stenbumlingar, kunde inte ta ut ett helt steg. Stannade till någon gång för att stretcha ut de värsta knölarna men ja, det var en pina rätt och slätt.
Desiree, som den här underbara kvinnan heter, stöttade mig hela vägen!
Vi räknade ner km för km och när det var 5 km kvar så började jag tveka igen, det här kommer aldrig att gå....

När det var 3 km kvar och jag ser återigen skylten där man skulle samlas om man skulle bryta så var jag vääääldigt sugen på att stanna kvar i mitt huvud. Det stod Gratis skjuts till mål!!
Men nix, sa till Desiree; Jag kan gå gratis till mål också så jag gör hellre det..
Hon skrattade och sa att det var helt rätt tankar.

2 km kvar, nästan framme, men jäklar vad ont jag har. Känner att tårarna är inte långt borta och önskar såååå att jag var framme.

1 km kvar, ser en kille som precis har svimmat och ambulansen är där och plockar upp honom. Stackaren!! Så långt och så nära!
Fick nya krafter och ska bara i mål nu...

Strax därefter så säger Desiree att hon ska försöka springa sista biten, hon vill så gärna komma i mål innan 3,5 h.
Jag kramar om min "Ängel" och tackar henne och blir nästan lite rörd.

När jag kommer över sista bron så tänker jag att jag måste jogga lite, då minskar tiden med att ha ont...
Går ju givetvis inte så långt. Och den sista kilometern är nog den längsta i mitt liv tror jag, lol!

Ser målområdet och ja, måste ju springa sista biten och det gör jag.
Joggar försiktigt in i mål och inser att jag har gjort en halvmara!!!!
Wow, vem hade kunnat tro det för 2 år sedan?

Jag är otroligt besviken över att jag inte lyckades bättre med löpningen, men det var väl inte min dag helt enkelt?
Jag är däremot otroligt stolt över att jag tog ett beslut när det var som jobbigast ( tyckte jag då, lol ) och fortsatte.
Jag har nog en stark vilja trots allt och lärde mig otroligt mkt av detta.

Så kan jag vara något annat än nöjd?
NEJ!!!!!

Nu sitter jag här i soffan, med benen i högläge och ett lager voltaren insmorda. Om jag kan gå i morgon vet jag inte än, staplade in i huset som en 150 åring....
Men jag gjorde det!!!!


Nedan är en bild på en glad och trött Linda med skylten som min yngsta dotter hade gjort och tagit med sig!!

Vilken kärlek :)

Kram Linda

4 dagar kvar...

Och jag har ångest!!
Hade så himla gärna velat få känna att jag var förberedd till max. Istället så har jag skoskav i hålfoten och en liten elak benhinna som påminner mig på högerbenet.....

Jag försöker mentalt intala mig att jag bara ska Just Do It och inget mer, men tävlingsådrorna i mig vill inte riktigt hålla med. De vill "vinna" och överträffa mina förväntningar.
Just den biten är lite svårt mentalt att hantera, i alla fall för mig..... Jag vill ju så himla mycket!!
Men försöker stenhårt just nu att intala mig själv att vad jag än gör så är det kanon bra, kan inte göra mer än mitt bästa helt enkelt!

Så jag hoppas foten håller, att benhinnan inser att det är jag som bestämmer och att jag kommer i mål och kan pricka av gbg-varvet i min meritlista :)

Kram L

Dalar och toppar...

I dag har det varit en upp och ned dag helt enkelt.

Jobbat och haft en hyfsat lugn dag på jobbet. Åker hem och ska ge mig ut och träna men vill inte ha skoskav så jag använder "hud-plåstret" som jag har fått utav Anna och sticker iväg.
Efter en stund känner jag hur plåstret flyttar på sig och jag anar att det inte längre sitter fast...

Mkt riktigt, hela plåstret har korvat ihop sig ( bildbevis lite längre ned...)

Tar en dusch, äter lite god carbonara som Jonas o Hanna fixade och börjar bli lite positiv igen när jag får ett samtal...

Pappsen har fått jobb!!!! Hur jäkla skoj är inte det!! Han sade upp sig på sitt jobb då han mådde riktigt dåligt där och har nu varit arbetslös i 3 veckor tror jag.
Nu är pappa inte den som sitter hemma och bara väntar... Han vill att något skall hända ( hmmm, känner igen det där i mig själv i vissa situationer...)
Så han kopierar sitt CV och åker runt till en massa olika ställen och presenterar sig och lämnar sitt CV.
Det gjorde han bla på Coop också och hör och häpna, på måndag börjar han som lageransvarig där!!!!
SÅ SKOJ!!!!!

Så nu blev jag på otroligt gott humör för hans skull och är på toppen igen :)

Sov så gott!

Sådan här bit plåstrade jag på innan jag stack iväg...

Så här såg det ut när jag kom tillbaka....

Kram L

1,1 mil nonstop!!!

Dra på trissor, det trodde jag inte alls i går när jag åkte hem ifrån jobbet.
Hade ju varit lite kaxig och sagt att jag skulle försöka ge mig på milen till kollegorna men när tiden närmade sig för hemgång hade jag ångest, lol.

En kollega skrattade gott när jag sa att jag inte ville åka hem.....
Citat: Det är nog faaan första gången jag hört någon som inte vill åka hem en fredag.... lol

Tog på mig kläderna och fick skjuts utav mannen till Dalsjöfors där jag hoppade av vid skolan.
Började springa. Pulsbanden funkar sisådär men efter ett tag fick jag nog fram pulsen i alla fall.
Hade bestämt mig för att försöka ligga på 70-80% och det lyckades jag bra med.

Det går ju inte speciellt fort direkt, men faktum är att det var baske mig ganska behagligt.
När jag kom till Gånghester så blev jag riktigt förvånad. Förra gången jag gav mig på den sträckan så var jag helt dööö i Gånghester medans jag nu var riktigt pigg och hade inga problem med något :)

Fortsatte mot Brotorp och kan ju inte påstå att jag tycker det är skoj att springa utmed Gånghestervägen men jag lunkade i alla fall vidare.
Närmade mig Brotorp och ringde Jonas som skulle vara i närheten och sa att jag börjar få lite skoskavskänning så jag bryter nog vid Brotorp så hämta mig där.

Men då bytte jag visningsbild på klockan och såg att jag hade sprungit 8,2 km. Det tycker man ju kanske att jag borde varit väldigt nöjd med?
Fast i Lindas vinnarskalle så ville jag ju gärna ta en riktig mil och springa.
Så när jag sprang förbi en riktigt frågande Jonas i bilen, och visade ett tecken att han skulle ringa mig, så log jag i hela kroppen :)

Fortsatte springa och kom fram till Katrinedals bowlinghall när min klocka visade på 10km!!!
Den är ju dessuom kalibrerad lite fel så det innebär att jag sprang ca 11 km :)

Stretchade lite och satte mig i bilen och kände mig oförskämt pigg.

Där och då kände jag att jag hade klarat av Gbg varvet!! Hade lätt kunnat jogga på en bra bit till och om man sedan varvar gång och jogging så hade jag nog fixat en mil till...

Idag så säger min kropp något annat, hahahaha. Lite stel och ont lite i höften men utgår ifrån att det är lite träningsvärk bara :)

Jag provade på en ny variant när jag sprang i går. Jag körde tids mål istället för distans mål.
Så efter 20 min så klickade jag på "nytt varv" och fortsatte.
Kändes ganska så bra faktiskt att inte behöva ha hela sträckan framför sig. 20 min är ju inte så mkt och går ju hyfsat snabbt.
Blir nog en strategi på gbg varvet också kanske.....

Nåväl, det var en riktig högvinst för mig igår och just nu spelar det inte så stor roll hur det går med gbg varvet faktiskt!!
Jag är på G och om jag sköter det här så kanske jag lyckas ta mig runt och sedan kan bli av med det monster spöket i hjärnan, hahahaha

Men framförallt så sitter jag här och tänker:
För två år sedan så fanns det inte i min värld att jag skulle göra en sådan här sak!! ( Inte i mina vänners värld heller!!! LOL )

Vilken vinst för mig!!!!

Ha en go helg :)

Kram Lindzen