Tävlingshuvud...

Kan man få byta sitt huvud med någon annan emellanåt tro??

6 dagar kvar till Kretsloppet och nu är mina tävlingstentakler ute redan!!!
Så otroligt många tankar som jag försöker hålla i styr.

Innerst inne så vill jag ju klara milen under en timme...
Ja, jag vet att det är omöjligt just nu, det kommer senare... MEN, det är svårt att slå bort helt och hållet.
Så mitt sunda mål är att ta mig runt. Men när jag skriver det så känner jag ju att det inte är sant innerst inne... Jag vill mer!!

I och med det så kommer ju då "ångesten" krypande... Vill inte komma sist... Vill klara det på max 1,20..... Varför sprang jag inte oftare i sommras, varför har jag inte puschat mig själv liiite hårdare emellanåt...
Ja, helt galna tankar!

Vad spelar det för roll om jag kommer sist? Någon måste ju alltid göra det! Även om jag kommer sist i mål så GJORDE JAG DET, till skillnad från många andra som inte ens orkade försöka...
Dessa tankar vet jag att jag ska pränta in, men i denna kropp så är det väldigt svårt att få bort alla tävlingskänslor.

Jag vill vinna helt enkelt! Har dock inte som mål att vinna allt, men att vinna över mig själv liksom.
Och ja, jag vet, jag har vunnit över mig själv bara genom att börja röra på mig och ge mig ut och jogga...
Men sorry, det hjälper inte just nu...

Sitter och kollar in foten, jävla skoskav ( sorry för språket men jag blir sné.. ). Har go lust att slänga på mig skorna och ge skoskavet ett h-vete. (Klart jag inte gör!! Men har go lust, lol )

Så nästa tanke, hur mkt ska jag springa denna vecka... Hur mkt kommer jag att hinna med?
Ska jag jogga lite lätt onsdag och vila fram till dess så att skavet försvinner helt? Kanske kan gå till gymet på jobbet och köra cross-trainern i foppa tofflor så att hälen läker? Ut oc gå? Men har inga bra promenad skor med öppen häl liksom...
Vaden börjar dessutom bli konstig... Är hård som en fotboll emellanåt. Eller är det bara musklerna som börjar komma fram, lol.
Njae, känns tungt i benen helt enkelt... Eller rättare sagt tungt i hela kroppen :(

Har nu lovat mig själv att aldrig någonsin mer hamna i samma situation igen där kroppen bara får förfalla.... Men det hjälper mig föga inför lördagen som kommer...

Som om inte allt detta vore nog... Kommande vecka är en berg och dalbana...
Måndag:
Jobb kaos...
Jonas är dessutom borta hela måndagen och tisdagen...

Tisdag:
Hua för att vara på kontoret...
Måste skynda mig från jobbet och skjutsa tjejerna till ridningen.

Onsdag:
Brrrr, har allt lagt sig på jobbet? Troligen inte....
Slutar tidigare för jag har lovat att ta med tjejerna till Ullared innan Hanna fyller år....

Torsdag:
HURRA för Hanna som blir 11 år!! Det skall firas med frukost på sängen..

Fredag:
Barnkalas hemma efter jobbet...

Lördag:
Kretslopp 13,45-??, sedan skynda hem och ha kalas hemma för släkten...

Söndag:
Lever jag??

Neggig?? Jag?? hahahaha, ja, det är jag nog just nu, men det har man väl rätt att vara ibland tycker jag...

En klok man sa en gång på ett seminare: Du får aldrig mer än du klarar av!!
Så det innebär väl att jag är super woman?? :)

Kram L