Upp och ner...

... ner och upp, grisen gal i granens topp...

Ungefär så kan man väl sammanfatta löparlivet tro?
Sitter här på X2000 tåget till Stockholm och filosoferar lite.
Kommer nog inte fram till något direkt vettigt, men fundera på om jag någonsin tidigare har känt av så många "krämpor" i kroppen som jag gjort sedan september förra året?

Fast det är klart, chockar man kroppen som jag har gjort så får man väl lite stryk tillbaka... Men nu får det vara bra i alla fall tycker jag!

Var ute en liiiiten sväng i går och kände på "det" igen efter 14 dagars mega förkylning och voijne voijne, jag längtar till den dagen då jag kan springa utan att känna mig som en gravid flodhäst!!!
Jag klassar mig inte som dum i huvudet, faktiskt helt tvärtom, lol, så jag vet att det kommer och att jag bara ska hålla ut och fortsätta i lugn takt!!
MEN, jag vill ju så himla mycket mer.

Blir ju inte kvitt mina målbilder i huvudet och jag har verkligen försökt att ändra några målbilder till att inse var jag står nu och försöka ta det i etapper...
Men jäklar, det är inte lätt att ändra målet från att likna en Greyhound till att vara en bulldog liksom... ( fast jag tror att mina mungiper pekar mer uppåt iof ) lol

Nä, jag har inte hundar som mina målbilder, lol, så skämt å sido.
Har säkert skrivit det tidigare men jag kan verkligen se mig själv springa fram med ett lätt och bra löpsteg och njuta av att vara ute.
När man då ser sig själv i ett skyltfönster odyl och verkligen ser den där förfallna varelsen som ser ut som en hösäck så är det ju så att tom jag hoppar till och undrar vad hon gör där...
Känns inte skoj alls...
Och återigen, jag vet att det tar tid och att det kommer bli bättre...
Men jag vill se resultat nu!!!

Fast så får man väl skärpa till sig lite och se förändringarna som har skett...
Jag har sprungit 1 mil!! Tjohoo..
Jag har bättre flås!! Tjohooo...
Jag vill springa!!! Tjohoo...
Jag har fått muskler i kroppen!!! Tjohooo...
Jag har tom gått ner storlek på kläderna ( trots att det inte är så mkt skillnad på vågen..)!!! Tjohooo...
Jag har lyckats inspirera min kompis Ami så hon har börjat springa nere i Malmö!!! Tjohooo....

Så tja, vad gnäller jag över egentligen?

Just Keep Doing it - Linda!!!!

Dagens filosofi stund är över och snart är jag uppe i Stockholm...

Kram!